Vickie berättar hur hon deltagit till att hjälpa djur i Krugerparken

By April 19, 2013Reseberättelser
[wptabcontent] Under fem veckor besökte jag för första gången Sydafrika varav tre av dem som volontär i ett privatägt reservat väster om den världskända nationalparken Kruger, The Geater Makalali Private Game Reserve.

(Vickie deltog i volontärresan “Safari och Datainsamling i Makalalireservatet, Krugerparken Sydafrika”)

Makalali betyder ”place of rest”. Resan gjordes under slutet av 2008 och har varit ett verkligt äventyr.

Min resa började i Johannesburg innan jag tog bussen till Tzaneen där jag blev hämtad av personal från organisationen bakom volontärprojekten i Makalali. Jag valde att medverka i forskningsprojektet men hade inte haft något emot att spendera en av veckorna i deras ”Bush Camp” (projeket: Djur och safarikurs i Krugerparken) om det hade funnits plats. I Bush Camp bodde man i ”tält” utan elektricitet eller rinnande vatten och man blev tvungen att laga maten över öppen eld. Deras inriktning var först och främst kunskap och överlevnadsbaserad men de deltog även i gemensamma aktiviteter med oss på forskningsprojektet.

Vi på forskningsprojektet hade det riktigt ”lyxigt” med riktiga rum som man delade med en annan volontär och gemensamt kök av enklare modell. Vårt läger hette Twines och är organisationens basläger där även kontor och allmänna utrymmen med tillgång till bl. a. datorer och tv finns. Twines ligger mitt i The Greater Makalali Private Game Reserve och de vilda djuren kan fritt ströva omkring runt byggnaderna då det enda staketet som finns är en el tråd ca två och en halv meter över marken för att förhindra intrång av elefanter. Jag fick också erfara detta då vi hela tiden hade djur närvarande tillsynes helt oberörda av oss. Vi blev direkt varnade från att lämna fönster och dörrar öppna då det hänt att folk blivit bestulna på saker utav klåfingriga babianer.

Som volontär på forskningsprojektet hjälpte vi först och främst till med att samla in data som vi sedan för in i register. Dessa data är av betydande roll för reservatets skötsel och framtida beslut men används även i forskningssyfte. Samtidigt fick vi lära oss mer om djuren i reservatet, vilken roll de spelar, hur man umgås med och agerar runt farligt vilt o.s.v. samt få en inblick i skötseln av ett reservat och vilka problem som kan uppstå.

Makalali är ett ”big five” reservat som betyder att de innehar elefant, noshörning, lejon, buffel och leopard och jag hade turen att få vara med när det anlände fem nya vattenbufflar, vilket var något av ett historiskt ögonblick för dem. En vanlig dag som volontär kunde se ut ungefär så här;

Uppstigning klockan fem på morgonen med en snabb frukost innan det var dags att hoppa i jeeparna en halvtimme senare. Sedan åkte vi runt på de oändligt många vägarna i det 22, 500 ha stora reservatet och antecknade alla djur vi såg inklusive fåglarna. Normalt hade vi en speciell körning som betydde att vi letade efter specifika arter såsom elefant eller lejon m fl. På dessa körningar koncentrerade vi oss i första hand på att hitta dessa djur och följa dem så länge som möjligt och föra mer ingående anteckningar.

Efter 4-5 timmar återvände vi till baslägret för egen tid, lunch och införande av data i dataregistren. Senare under dagen kunde vi ha föreläsning innan det var dags för vända nummer två med jeeparna då vi samlade mer data ute på fältet tills mörkret lade sig. Vi brukade komma tillbaka runt 19-20 tiden och då var det middag och sedan sängen som gällde eftersom det verkligen tog på krafterna att köra runt hela dagarna, men oj så givande och spännande det var.

Vissa dagar såg schemat annorlunda ut och då gjorde vi t ex utflykter i omgivningarna. Jag var bl. a med på en utflykt till Drakensberg där vi badade i ett vattenfall och njöt av utsikten samt ett besök till The Holy Family som är ett föräldrahem för Aids/HIV sjuka barn. Besöket på barnhemmet var en väldigt nyttig erfarenhet då människoödena var påtagliga samtidigt som det fanns så mycket glädje och vilja att leva.

Jag fick också vara med om övernattning under stjärnorna då vi gjorde läger någonstans inom reservatet. Det var en mäktig känsla att krypa ner i sovsäcken och veta om att det fanns både lejon, hyenor och storvilt runt krokarna. Vi turades om att sitta vakt runt lägerelden, den enda ljuspunkten i ett annars kolsvart mörker. Många var sagorna om tidigare incidenter och påhälsningar av diverse djur. Under natten när det är mörkt så förlorar i regel rovdjuren respekten för människan och blir mycket mer nyfikna och närgångna, vilket somliga har fått erfara på närmare håll.

Innan min tid som volontär tog slut ordnades det julfest för organisationens anställda med familj där även vi var varmt välkomna. De afrikanska familjerna är stora till antal så det var fullt med folk varav massor med barn. Det lagades mat i mängder och jag fick prova på mer typiska rätter som afrikanska gryträtten sishebo och majsröran mealie pap.

Jag kan verkligen rekommendera att åka som volontär (eller som student för den delen) till Sydafrika. Det var en helt fantastisk tid och jag ville inte åka därifrån, tiden fullkomligt flög fram.

En helt otrolig resa med oförglömliga erfarenheter och minnen.

Vickie Saetran, Umeå

Hitta en volontärresa som passar dig.

 

Translate »