Jenny berättar om att vara volontär på Borneo

By April 19, 2013Reseberättelser
[wptabcontent] I slutet av förra året fick jag tillsammans med några andra på mobiloperatören 3 den fantastiska möjligheten att åka på resa med Good Travel.

I syfte att främja gott ledarskap premieras varje år tre chefer på teleoperatören 3 som besitter extra goda ledaregenskaper med att få delta i varsin resa via Good Travel för att få en chans att utveckla sitt ledarskap och samtidigt bidra till en bättre värld.

För min del bar det av i början av april till Sukau, Borneo. Någonstans längs vägen (kanske rentav på julafton när jag såg Baloo?) blev det självklart att välja just detta projekt och inspirationstexten gjorde ju inte förväntningarna lägre: ”Bevara de hotade orangutangernas livsmiljö, plantera regnskog och upplev äventyr längs mäktiga floden Kinabattangan djupt inne i Borneos djungel.”

Först under flygresan började jag nog på riktigt fundera på vart jag egentligen var på väg, visst hade jag läst på om området och organisationen men med lite eftertanke insåg jag att jag faktiskt visste ganska lite om vad jag gett mig in på… För den som undrar kan jag tala om att man under en resa på 30 timmar hinner fundera ganska mycket; speciellt kring vilka andra som kommer vara på projektet? hur kommer jag passa in? vad ska vi egentligen göra? hur kommer vi egentligen bo? hur ska vi kommunicera..?

Ankomst Borneo

På flygplatsen i Sandkan hämtades jag upp av vår guide, Mark, som var med under hela projektet vilket lugnade några av de nervösa nerverna då han var både enkel, trevlig och social samt fullt engelsktalande. Volontärgruppen samlades snart och jag kunde konstatera att jag var den enda europén då övriga kom från Australien och Nya Zeeland. Med en lång resa i bagaget och en ganska stor klimatomställning klev jag något förvirrad in i en helt ny miljö när det bar av ut mot den lila byn Sukau ca 2 timmar från Sandakan i den malaysiska delen av Borneo.Reseberättelse_volontärresor_borneo_jenny2

Dagarna började vanligtvis vid kl. 6 på morgonen, just när det börjat ljusna, då någon lokal fiskare kom med sin båt och hämtade upp oss för morgonens uppdrag. Jag är själv ingen morgonmänniska, så det var inte alltid uppskattat när klockan ringde, men vi kompenserades rikligt med olika naturscenarion som gjorde mödan väl värd.

Monsunperioden ska egentligen vara över i april, men detta har tydligen (likt det mesta i naturen) rubbats, så det blev flera riktigt blöta tillställningar. Inte för att det gjorde så mycket då vi hade hög luftfuktighet och temperaturen låg kring 30-35 grader dygnet runt. Effekten av detta blev att man var konstant blöt av regn, svett eller helt enkelt för att kläderna du tvättat aldrig torka.

Återställning av skogsområden

En av de allra största utmaningarna för djuren i området kring Kinabattangan River är att ca 80 % av Malaysias och Indonesiens ursprungsskogar försvunnit genom skövling. Huvudorsaken till detta är kommersiella intressen såsom beredning av jordbruk och omvandling till plantage. Särskilt det senare såg vi mycket av kring Sukau.Reseberättelse_volontärresor_borneo_jenny3

Det skogsparti som vi arbetade med att återställa till skogsområde har använts som väg från plantage till flod för att frakta framför allt palmoljefrukter, som används för att framställa palmolja & palmkärnolja. Jag har nu lärt mig att dessa oljor används i det mesta, läs bara innehållsförteckningen på närmsta tvålflaska.

Fantastiskt djurliv

Det mest spektakulära under resan var ändå djurlivet, redan första dagen fick vi se den sällsynta Borneo Pygmy Elephant (inte för att de var jättesmå precis med en matchvikt på ca 2 ton vardera) och därefter följde en mängd reptiler, kattdjur, exotiska fåglar och naturligtvis massor av apor samt ett stort antal extremt irriterande moskitos. Jag kan berätta att vår svenska ”MYGGA” med 19 % DEET stod sig ganska slätt mot australiensarnas ”Bushman” med 80 % DEET. Den senare smalt plasten på såväl kamera som solglasögon efter lite närkontakt så helt nyttigt var det nog inte, men effekt hade det.Reseberättelse_volontärresor_borneo_jenny4

Det fanns även en hel del reptiler och även krokodiler sas vara frekventa besökare i den dy bruna floden även om vi aldrig lyckades få se dem. Bara tanken på att de fanns där gjorde ju i alla fall att man passade sig för att sticka ner händerna i vattnet hur hett det än blev.Reseberättelse_volontärresor_borneo_jenny5

Vid ett av datainsamlingstillfällena styrde vår lokala guide rakt in i vegetationen ut med flodkanten och frågade om vi såg något intressant. Ingen av oss hade gjort någon särskild notering så döm av vår (eller i alla fall min) förskräckelse när vi blev tillsagda att lyfta på huvudet…Reseberättelse_volontärresor_borneo_jenny6

Närkontakt med invånare

Utöver att arbeta med djur och natur tillbringade vi en hel del av tiden med befolkningen och då framförallt barnen i Sukau by. Dagligen åt vi både lunch och middag hos olika lokala familjer där det framförallt serverades deras inhemska mat med inslag av fisk och skaldjur från floden, grönsaker och frukt från närområdet liksom kyckling och annat kött.Reseberättelse_volontärresor_borneo_jenny7

Även om de flesta hem var utrustade med bord och stolar så föredrog de att servera maten på en speciell trämatta på golvet och allra helst skulle maten ätas med händerna. Även om jag mot slutet av perioden var relativt trött på ris och nudlar som serverades både frukost, lunch och middag så måste jag säga att maten var fantastiskt god.

En av dagarna var avsatt till utvecklingsarbete i byn, vilket för vår del innebar att vi fick hjälpa till att bygga s.k. Bobos vilket är den lokala fiskeburen. Bakgrunden till att WWF engagerat sig i detta projekt är att den traditionella buren är byggd med bark från regnskogens träd vilket ytterligare utarmar den skog projektet värnar om. Man har därför introducerat ett sätt att tillverka buren på i mer moderna material. Vår lärare för dagen visade stolt upp den rätta tekniken och även senare resultatet av våra insatser som använts till att fånga in kvällsmaten.Reseberättelse_volontärresor_borneo_jenny8

Vi spenderade även en dag i by skolan där vi undervisade i engelska och förklarade vikten av Kinabattangan River genom att vi beskrev de floder som finns i vår hemmiljö. I detta ingick även att besvara brev till en engelsk klass i Teddington som skickat information till klassen om sin närmsta flod, Themsen. Det var en glad och engagerad klass som likt andra skolklasser i världen framförallt gillade paus-lekarna och den eftermiddagsfika som vi tagit med för att hålla energinivån på topp.

Vänner för livet

Deltagarna i projektet blev under resans gång ett riktigt sammansvetsat gäng, så utöver den fantastiska möjligheten att få lära känna en helt ny kultur och dess fantastiska djurliv har jag nu fått vänner för livet. Projektet i sig var mycket välorganiserat och gav oss alla möjligheter att få en god inblick i livet i Sukau.

Även om vår insats kanske inte förändrade något stort känns det bra att vi lämnat vårt lilla märke på en skogsplätt om ca 100 träd. Jag ser fram emot att komma tillbaks om en 5-10 år för att se de vuxit sig starka och fina så att orangutangen fortsatt kan svinga sig fram!

/Jenny Winge

 

Translate »