Amandus berättar om sitt vildmarksäventyr

By April 19, 2013Reseberättelser
[wptabcontent] Jag reste till Sydafrika med Good Travel två veckor och det var första gången jag var utomlands helt själv. Det visade sig vara ett äventyr jag kommer minnas och hålla varmt om hjärtat hela mitt liv.

Efter lite om och men lyfte planet äntligen från Paris flygplats med nästa destination: Johannesburg, andra sidan jorden. Jag tog ett litet lokalt flyg från JB till en liten stad som heter Hoedspruit. Där blev jag hämtad av personal frånprojektet. På resan till ”Twines” eller research anläggningen gjorde jag inte mycket annat än att kolla på apor som bekvämt satt och solade vid vägkanten. Jag tänkte inte så mycket längre än: wow, nu är jag här.

När jag väl var framme fick jag lyxen att välja om jag ville spendera mina två veckor i Bushcamp eller på anläggningen i Twines. Det fanns nämligen plats på båda projekten. Ivrig som jag var bestämde jag mig snabbt för bushcamp. Efter att ha avnjutit nåt gott att dricka och lite kycklinggryta som vi lagade över elden på kvällen var det dags att sova.. Vilken natt!… När man tänker ”Afrika” associerar man det ofta med värme.Reseberättelse_volontärresor_Sydafrika_djur

…Första veckan spenderade jag sedan på Twines i ett eget rum med dusch, varmvatten etc. Andra veckan var det tillbaka till bushcamp.

Vi fick göra massor av olika saker på dagarna. Generellt så åkte man ut på två gamedrives per dag. I super muskulösa Land-Rovers tog vi oss runt i reservatet över stock och sten, och letade efter elefanter, lejon, hyenor, vad som hade siktats på olika platser dagen innan. Som volontär fick man t.ex. agera kartläsare under gamedrivesen. Man antecknade uppgifter om dessa fantastiska djur man såg, som sedan fördes in i systemet uppe på Twines. Man behöver inte oroa sig för att inte se några djur. Alla Rangers var otroligt skickliga. De stannade jeepen på den dammiga sandvägen, gick ur, hukade sig över marken och urskilde spår av lejon som vandrat längs vägen. Knappt synliga för det otränade ögat.Reseberätteöse_volontärresor_Sydafrika_djur2

Vi fick se många härliga syner första veckan. Min favorit var den gången vi följde två graciösa lejonhonor genom den täta vegetationen en vacker eftermiddag. De rörde sig ganska långsamt och obekymrat några meter ifrån bilen, då de inte lärt sig att förknippa människor med fara. På ett par hundradels sekunder försvann de utan ett spår. Det var som att de bara smälte ihop med naturen. Några minuter senare hörde vi ett utbrett oväsen över slätten bakom ett parti buskar. Vi körde försiktigt upp till platsen och mycket riktigt, våra lejonhonor hade fällt en Impala. Långt in på kvällen återvände vi till twines, mycket nöjda, med mycket att berätta för de andra volontärerna. Att få vara med om ett lion-kill var inte alla förunnat.Reseberättelse_volontärresor_sydafriak_djur3

Andra veckan var mer kunskapsinriktad. Vi fick en del små seminarier som lärde oss om djurens beteenden, vad man ska göra om man skulle stå öga mot öga med ett lejon när man kliver ur tältet på morgonen osv. Vi fick också en lektion i Zulu! Sawubona är en hälsningsfras som betyder ungefär ”Jag ser dig, må väl”.

Två gånger åkte vi iväg till ett rehabiliteringscenter för vilda djur som hade blivit skadade och inte kunde återanpassas till det fria igen. Där fick vi en guidad tur av en kunnig man som förklarade varför det var viktigt att värna om detta exotiska djurliv, och vilken problematik man stod inför när det gäller exploatering av mark och resurser, och varför tjuvjakt förekommer. Där fick jag för första gången i mitt liv röra vid det snabbaste däggdjuret i världen. Geparden är ett fulländat kattdjur specialdesignat för att springa fort. Det var en häftig känsla att vara i dess närvaro så tätt inpå.

Ibland gick vi till och med ut till fots i bushen. I ett led skulle man gå. Försöka att trampa i den andres fotspår var att eftersträva då man inte kan trampa i på en knakig pinne två gånger. Vi spårade ofta vit noshörning. Efter en lång, törstig förmiddag längs floden utan en glimt av noshörningarna, var det till stor belåtenhet när vi äntligen fick se mamman och hennes kalv bland några träd en bit bort. Det kändes lite som att de nonchalant hade lekt kurragömma med oss hela förmiddagen.

Vandring nr två samma dag slutade med att vi spårade två minuter färska spår av en leopard rakt in i bushcamp. Vår väl så entusiastiske ranger kontrollerade att campen var säker innan vi gick in för att laga middag. När vi slappt hängde av oss våra väskor, gött utmattade, hörde vi en flock zebror kaosartat skena iväg i dalen nedanför bushcamp, som en scen tagen ur lejonkungen.

Då visste vi var leoparden var.Reseberättelse_volontärresor_sydafrika_djur4

Jag kan fortsätta skriva om alla djurupplevelser hur länge som helst, men jag vill ägna en liten snutt till alla härliga människor också. Vi hann faktiskt till och med att käka ute ett par gånger. Hamburgare höga som berg, trippelpizza (något jag aldrig sett förr) var några av sakerna vi klämde i oss. Efter att ha slitit en hel dag sida vid sida med att hugga ner buskar och sly längst en väg som sträcker sig över horisonten, var det kul att sitta ner vid lägerelden och prata om dagen, allt och inget. Jag lärde känna ett par stycken som jag har lite kontakt med idag.

Reseberättelse_volontärresor_sydafrika_djur5

Den stora dagen var kommen och jag skulle åka hem. Det var med blandade känslor man skakade ur skorna för sista gången på morgonen (skorpion kontroll).

På vägen till flygplatsen i Hoedspruit spelades Waka Waka i bilstereon. Jag undrade lite buttert för mig själv om de försökte göra detta jobbigare för mig än det redan var…?

Efter att ha kramat hela gänget femton gånger om, skiljdes vi åt och jag satte mig åter igen på ett flygplan. Destination: Johannesburg.

Nu skulle jag åka hem, med en förtrollande upplevelse i bagaget.

Amandus Jutvik

 

Translate »